Kör så det ryker

For i går morse med IC-tåg till jobbstaden. Fy vad tidigt, det kommer ta veckor innan kroppen sovit i kapp. Tåget kom och gick ungefär åtta minuter efter tabell. Men det körde de minsann in på krokiga vägar. Än krängde det hit, och än krängde det dit ... tur att det inte kan kränga ner i diket. Men kaffemuggen gick bara att fylla till hälften, för här snackar vi svallvågor!
Sedan åkte jag hem i går kväll med ett tåg som inte nått slutstationen än. Här snackar vi nattåg till främmande land. Man får vara glad att man kan följa med en liten bit på vägen.
Glad som en lärka var också den chokladbruna ettåring som kröp/gick fram och tillbaka i vagn 201. De tre hundarna som turades om att skälla bakom glasdörren till djurdelen bekymrade honom föga. Och mamman verkade inte heller bekymrad över att sonen var på vift. Men blöjorna hans luktade kiss, och det var svårt att koncentrera sig på boken när han ideligen reste sig mot mig och leende sa "GAH!"
Tåget var tio minuter sent både vid start och landning. Värre ändå - älgfärsbiffarna som annonserades ut, fanns inte alls. Det fick bli viltskav till kvällsmat. Med julmust, ah!