Ny tidtabell

Man tycker att tågtiderna sitter, om inte i kroppen så åtminstone i knoppen. För att förvilla oss alla som blir sura när tabellen inte håller, så har SJ ruckat lite fram och tillbaka på tiderna. Följden? Ingenting är längre som förut.
Åkte i måndags två minuter tidigare än vanligt från Hemstationen. Denna gång med sikte på ett tågbyte i Huvudstaden. Allt följde den nya mallen. 70 minuter till förfogande, hann in på Åhléns för lite julinköp. Sedan annat X2000-tåg i en dryg timme. Bara fyra minuters försening till Katrineholm.
Efter väl utfört värt skulle jag studsa tillbaka till huvudstaden på kvällen. Hade siktet inställt på käk mellan K-holm och S-holm. Icke sa nicke, det tåget var mer än en halvtimme försenat. Tog i stället "Gråsuggan" som en del kallar den, dubbeldäckade regiontåget till Tjockhult. Nattade hos släktingar och missade just pendeltåget tisdag morgon. Nåja, hoppade i stället på ett X2000. Hundkupén i vagn 5 nästan tom.
I går kom jag ganska sent på att jag skulle boka en biljett hem. Det tåget har enligt nya tidtabellen gott om tid på sig. Glömde bort det, klev av "som jag skulle" enligt gamla tidtabellen. Men då upplystes jag i tåghögtalarna om att vi egentligen kom till Hemstationen tio minuter FÖR TIDIGT på grund av MISSAT TÅGMÖTE.
Ja, kära nån. Och jag som bara tyckte att det gick som det skulle.
Nu en liten fundering: Om tågen kränger som tusan, varför kan inte alla killar sitta ner på toan när de gör sitt? Somliga verkar köra handsfree, vilket resulterar i salthaltig fukt på golvet. Inget fräscht att folk kliver därifrån ut på heltäckningsmattan och geggar runt i hela kupén.
Lös det dilemmat, den som kan!
För övrigt tänker jag inte åka mer tåg i år. Därför: Gott nytt år. Vi hörs om ett par veckor!

Kör så det ryker

For i går morse med IC-tåg till jobbstaden. Fy vad tidigt, det kommer ta veckor innan kroppen sovit i kapp. Tåget kom och gick ungefär åtta minuter efter tabell. Men det körde de minsann in på krokiga vägar. Än krängde det hit, och än krängde det dit ... tur att det inte kan kränga ner i diket. Men kaffemuggen gick bara att fylla till hälften, för här snackar vi svallvågor!
Sedan åkte jag hem i går kväll med ett tåg som inte nått slutstationen än. Här snackar vi nattåg till främmande land. Man får vara glad att man kan följa med en liten bit på vägen.
Glad som en lärka var också den chokladbruna ettåring som kröp/gick fram och tillbaka i vagn 201. De tre hundarna som turades om att skälla bakom glasdörren till djurdelen bekymrade honom föga. Och mamman verkade inte heller bekymrad över att sonen var på vift. Men blöjorna hans luktade kiss, och det var svårt att koncentrera sig på boken när han ideligen reste sig mot mig och leende sa "GAH!"
Tåget var tio minuter sent både vid start och landning. Värre ändå - älgfärsbiffarna som annonserades ut, fanns inte alls. Det fick bli viltskav till kvällsmat. Med julmust, ah!

Tomt nattåg körs dagtid

På grund av trist övertidsarbete blev jag tvungen att åka redan mitt på söndagen. Hamnade i en liggvagn - men sängarna var inte bäddade. Nå, det kändes ganska lyxigt med två personer i en liten kupé. Hade jag varit ensam skulle jag nog ha lagt mig och nannat.
Tidtabellen höll, men all "lyx" som hör nattresorna till saknade jag. Bland annat visades det INTE film på bion. Trist eftersom en halv vagn har offrats för att inreda den. Kvar finns så få sittplatser i restaurangen att det alltid är överfullt. Dags att återställa?
Dessutom, numera sitter ju folk med sina minibiografer framför sig. Vilket är okej, så länge ljudet är lågt och de inte tittar på porno som en kille på X2000 gjorde en gång. Måste vara pinsamt för de omkringsittande?
Hemresan i morse innebar byte i Mellanstaden. SJÄLVKLART var SJ-tåget försenat redan vid ankomsten till Jobbstaden, det har jag lärt mig under hösten. Bara två minuter. Men sedan ökade det på till sex minuters försening. Surt att det bara återstår fyra minuter (mot tidtabellens 10) för tågbyte. Det är trots allt ett par hundra meter att springa. Och lokaltåget inväntar ICKE. Igen blev jag sur över att det är så knappa marginaler. Man ska inte behöva springa. Justera tidtabellen efter verkligheten, och sluta räkna det som anslutning, ni **** biljettförsäljande bolag.

Trötta tågvärdar

I tisdags var tåget tio minuter försenat till min Hemstation. Fem eller tio minuter på sommaren är ju ingenting. Men när det är minus sju grader och småblåsigt, då känns det i kroppen!
Den där korta förseningen kördes in på väg till Jobbstationen. Så det var väl inget att hänga upp sig på.
Däremot undrar jag varför numera tvålautomaterna på X2000-toaletterna nästan aldrig funkar? I tisdags låg den helt lakoniskt på handfatsbänken, utslängd som oduglig utan fungerande ersättare. Tågtoaletter är inte något under i renhet, snarast får man känslan av att det kryllar av bakterier - från kisstänken på golvet, via förra besökarens toalettpapper, som faller i toaskålens "hälleberg" och därför inte sköljs ner, till den tröga och slumpvis fungerande icke-knappen för tvättvatten ovanför handfatet. Tvål vore inte helt fel i det här sammanhanget. Annars är standardrådet äta först, kissa sen.
Onsdag pep jag ner till huvudstaden och åter, pendeln kom iväg tio minuter försenat - beroende på banverket, utropades det ett antal gånger från personalhytten. Nå, jag hade förutsett mankemang och höftat till god tidsmarginal.
Hemresan till Jobbstaden var däremot helt hysterisk. Slängde mig på i sista vagnen några minuter före avgång. Där satt redan folk i trappan - hela tåget var överfullt. Jag gjorde mig mentalt beredd att stå där i farstun en knapp timme. Av med rock och halsduk. Lämplig klädsel hade varit shorts och t-shirts. Fick några gånger ställa mig mellan vagnarna för att svalkning och syresättning. På den resan gick bara tågvärden förbi utan att kolla biljetten - för att de som tvingas stå alltid klagar över att de får betala för sittplats, sade någon. Kanske folk satt i system att välja de värsta avgångarna för att resa gratis? Ett spartips så här i lågkonjunktur :-)
Hemresan fredag eftermiddag förvånade SJ genom att köra Intercity-tåget snabbare än tidtabellen krävde. Långa rökpauser på varje station. Dessutom, äntligen, tvål på toaletten. Nå, det var ju ett gammalt IC-tåg, förr gick det ju att konstruera fungerande lösningar. Nu är allt för snyggt och för smart.

Från kust till kust

Måndag morgon: från Hemstationen via Huvudstaden och Göteborg till Halmstad. Första sträckan 30 minuter försenad på grund av - tja, det orkade tågvärden inte ropa ut. "Tåg framför" angavs som skäl till några uppehåll. Inte förrän vi kom fram till Stockholm berodde förseningen på "vädret".
De kunde dragit till med frusna växlar, sa den pensionerade lokföraren som satt bredvid mig.
Hann i alla fall med nästa tåg, och nästa. De höll tabellen. Men se upp vid platsbokning på Öresundståget. "Plats med bord" kan faktiskt betyda en plats där man sitter mitt emot en annan passagerare, och båda har 90 centimeter till närmaste bord.
Onsdag förmiddag, returresa från Halmstad till Göteborg. Enda problemet var att det var mördande tråkigt.
Onsdag kväll: Från Göteborg till Huvudstaden. När mindre än en timme återstod fick vi veta att tåget var 20 minuter försenat. Ingen speciell anledning. Förseningen innebar att jag missade tåget till Jobbstaden. Fick vänta en timme på nästa. Skittråkigt, i synnerhet som det flådiga vip-väntrummet är stängt så dags på dygnet.
Alltnog, för en gångs skull hade jag printat ut e-biljetter på papper. Detta berättigar mig till ersättning enligt restidsgarantin. SMS-biljetter (eller, ofta sk-er jag ju i att platsboka) ger inget underlag för SJ-byråkraterna att "återbetala", det vill säga ge resecheckar.
Torsdag: Pep till huvudstaden på konferens. Smet tidigare för att hinna med X2000 hem. Hade jag inte behövt, för tåget avgick 20 minuter försenat från Sthlm. Det blev emellertid inte mer försenat på väg hem.
Summa: Denna vecka har jag rest 190 mil med SJ, den sammanlagda förseningen är 50 minuter - plus en timme på grund av missad anslutning. 110 minuter, alltså.

Sänkt årskortpris?

Läser just i Svd att SJ överväger att framöver sänka priset på årskorten. Företaget är verkligen skakat. Ungefär som passagerarna i går blev. Men infrastruktursatsningar ligger väldigt väl i tiden nu när det blir lågkonjunktur. Så kanske att det är räddningen - statliga stålar som hjälper Banverk och SJ att göra en extreme make over.
För oss som har årskort är förseningarna sorgliga - vi har ju inga biljetter som berättigar till värdecheckar som "lösbiljettsresenärerna" har. Årskort = inga tidsgarantier alls.
Men heter åt vd Jan Forsberg om han leder SJ på rätt spår igen.

Tiden flög

Nu har jag förhoppningsvis gjort veckans sista resa, fast det bara är Mittwoche. I början av rusningstid var ordningen god vid Jobbstationen. Mitt X2000 kom som det skulle. Försjönk i en god bok och sippade i mig en burk Cola. Hux flux framme vid Hemstationen, bara ett par minuter efter tidtabellen. Snö i luften.